Dagen efter.

Igår var det allahjärtansdag. Vi bestämde oss för restaurang och strunta i presenter till varandra. Bra idé. Vi hade bokat bord på Georges, en kolgrillsrestaurang. Georges hade vart smart dagen till ära och satt massa bord för två tätt tätt för att få plats med så mycket kärlekspar som möjligt. Vi fick ett kasst bord i mitten av ett rum, kände på en gång hur ångesten började krypa på när vi blev visad till bordet. Vi hade bord på bägge sidor om oss, och jag skojar inte, det var så nära att om man skulle sträckt ut armen åt sidan så hade jag kunnat klappa killen vid bordet bredvid på kinden. Chris beskrev det som speed-dejting-känsla över det hela, jag håller med. Man väntade på ett "pling!", resa sig, gå ett steg åt höger och träffa nästa... Och eftersom avståndet var så obefintligt så hörde man allt alla sa, och alla hörde oss. Mycket obehagligt.
Well, maten då? Jao... usel! Jag tog kolgrillade grönsaker, lät värsta gott. Kostade 139 spänn, men jag äter ju inte så ofta på restaurang, så vafan liksom. Såg fint ut på tallriken, men smakade inte nåt. Rätt vanligt på restauranger som inriktar sig på kött att de helt enkelt inte bryr sig vidare mycket om att göra den vegetariska rätten till en spännande smakupplevelse. Så, grillade grönsaker, penslade i olja... thats it! Och inte vidare grillade heller, mest slappa och blöta liksom. Där ökade ångesten igen då. Och för att göra saken värre hade vi såklart en servitör som var i krokarna hela tiden, pratade högt och var skojfrisk vid alla bord. Detta stressade mig ännu mer. Jag petade runt i min mat och ville bara att det hela skulle vara över så vi kunde gå därifrån. Enorm ångest över att jag inte gillade maten, att jag visste att serivtören skulle påpeka detta, att det skulle bli en grej... Alltså jag kan inte äta sånt jag inte gillar, det går bara inte. Kan inte heller äta för att vara någon annan till lags. Men är ju konflikträdd som få. Hursomhelst så blev min press på mig själv och min ångest till slut så stor att tårarna började komma, tur jag hade servett... Det kommer dröja innan jag går på restaurang igen. Fy fan.