För trött.

Alltså jag har börjat jobba. Stina går på dagis. Efter att jag hämtat henne blir det mys en timme, sen kommer C hem. Då är det disk, matlagning, ev dusch. Sen äta. Efter det är vi som döda sillar i soffan och dagen är slut. Inte så spännande kanske, men så är vardagen just nu. På helgerna myspyser vi med så lite måsten som möjligt.

Annars då? Jo, tack. Begravningen gick bra, eller drygt som fan såklart. Resan var riktigt jobbig, fy fy. Det vart som jag trodde, en svinjobbig helg helt enkelt. Fast lördagkväll var mysig, jag och Stina åt mango och kollade på tv, när hon lagt sig tog jag ett glas vin för mig själv och hade det bra.

Igår var det första advent. Morgonstund vid bordet alla tre, kaffe, gröt och tänt ljus. Som det ska vara. Och när jag tittar i almanackan så kan jag inte fatta att det är så lite tid kvar innan jul. Så vi fixade barnvakt, vilket vi aldrig gör vanligtvis, men detta för att skona Stina från plågsamheter att springa i affärer. Vi droppade av Stina hon sin farmor och drog till Knalleland och fixade nästan alla julklappar, tog en fika (herregud sicken konstig känsla att sitta där utan sitt barn!), sen veckohandlade vi på Ica. Mycket effektiv dag. Och idag har jag en behaglig känsla i magen över att inte ligga efter med massa jox innan jul. Skönt!

Julklappsångesten finns kvar dock, jag tycker det är svårt sånt där. Dels är vi inte riktigt klar, men även till de man anser sig färdiga med så finns ångest, att de kanske inte gillar det man köpt, har man vart för snål o.s.v. Det är nackdelen med jul. Men man får väl intala sig det vanliga att det kanske inte är så exklusiva klappar från oss, men de kommer från hjärtat. Och räknar man ihop allt man köper till alla så ryser man av slutsumman, dyrt.

Stina får inte så jättemycket heller, jag vill inte att hon ska bli ha-galen. Den stora (dyraste) saken är en röd Bobbycar vi köpte när vi var på Ullared för nån månad sen. Den gick på 299. Sen får hon småsaker och nyttogrejer (mockasiner, fräsig haklapp o.s.v.). Tror det räcker fint till en ettåring. Fast nu har vi kommit på ett problem med granen. Hur gör man för att hon inte ska riva ner allt? Alltså själva granen står ju i en fot, så tänkte vi knyta fast den i en krok i väggen så den inte välter, men hon lär ju vara där och dra i dekorationer och grenarna i alla fall. Sen alla julklappar där under. C tycker att vi borde fixa ett staket runt, eller en sån där lekhage, men herregud, vi har aldrig haft lekhage innan så köpa en bara för det här. Förslag och tips mottages! :)

Stressen.

På nåt sätt. Inte just nu kanske men den kommer.

Just nu är C på nåt fjantigt möte, Stina har jag lagt och jag dricker te och sneglar på Bonde söker fru men det känns mest pinsamt. Febrigt idag också men i morgon får febern banne mig vara borta.

Hur som helst, planen:
I morgon så jobbar jag (om det går enligt min plan), hämtar Stina halv två. Sen ska det packas och fixas. Klockan kvart över tre kommer C hem från sitt jobb, då packar vi in i bilen och drar till Bollnäs. Den resan tar åtta timmar och då är vi framme typ tolv-tiden. Vi ska sova hon en syster till mig. Tok-stress-sova och upp tidigt och fixa för 10.00 är det begravning för mammas sambo. Begravningen tar väl en timme eller nåt, sen fika. Jag räknar att vi är från Bollnäs vid två (ska klämma in ett "hej" till min pappa och farmor också på nåt vis). Sen tillbaka åtta timmar till Borås. Då är klockan runt 22. Sova. Sen vakna på lördagmorgon och då drar C till Jönköping för en sedan länge planerad grabbhelg med sina bröder med hockey, övernattning och sånt. Pust och stön! Sen ska väl tilläggas att jag inte ens har körkort så det är stackars C som får dra det tunga lasset med resandet egentligen. Och stackars Stina som får sitta fastspänd i bilen två gånger åtta timmar (givetvis tar vi pausar) med väldigt lite mellanrum.
Jag gillar inte stress, jag gillar inte begravningar (fast det gör ju såklart inte nån), jag gillar inte att behöva vara ensam och värst är att sova ensam. Och jag gillar inte när jag inte kan följa min rutin. Den här helgen kommer blir kaos för mig, alltså kommer jag vara ett vrak på söndag (och dagarna efter). Kul.

Nu har jag klagat färdigt för den här gången :)

Febrigt gullefjun.

Stina började dagen med 37.1, gött tänkte jag och gjorde oss i ordning. Fast bara en kort stund senare vart hon supergnällig och då visade termometern 38. Nu ligger hon och äter nyponsoppa ur en liten nappflaska i sin säck. Hon är loj. Hoppas febern är borta tills i morgon, det har den var de andra gångerna hon fått spruta, men man vet ju aldrig med sånt där.

Bvc gick bra i alla fall, fast sådär snabbt och lite stressigt när doktorn är där och ska hinna med många barn. Men hon klämde på magen, kollade ögon och sånt. Så väga mäta, 9,9 kg och 76 cm, mitt på det normala feta strecket mitt på diagrammet som hon har legat på sen hon föddes. Förutom hennes huvud, det är lite mindre. Och doktorn sa att hon var ett mycket fint barn, pigg och glad. Alltså lite nazityskland-vibbar får man ju, a-barn och sånt ni vet. Jaja, hursom så skötte sig Stina bra, fast sprutorna gillade hon såklart inte "ajajaj!" sa hon då, så lite grin. Sen fick sköterskan och doktorn onda-ögat en stund. Alltså Stina är ju så öppen och gillar alla på en gång oftast (flinar, söker kontakt, sträcker upp armarna) och hon förstår inte när nåt gör nåt sånt där. Det gör ont i mammahjärtat.

måndagen den 15:e november 2010

Lediga idag, men i morgon börjar allvaret, då börjar jag jobba, min föräldraledighet är slut. Alltså det här året gick åt helvete för fort. Men men, dagis verkar flyta bra. Fast när jag hämtade henne i fredags var hon röd på kinden under ena ögat och personalen hade inte sett vad som hänt och Stina hade inte gråtit. Och detta röda övergick sen till blått, min stackars snutta. Sitt första blåöga nästan, blåkind. Antar att det är sånt som händer, men jag hade ju föredragit om hon gråtit, för det brukar hon om hon gör illa sig. Antar att hon inte känner sig såpass trygg där än eller nåt, jag vet inte varför...
Just det, så hade hon fel strumpor på sig också, seriöst, här han man namnat ALLT och ändå blev det fel. Jag har tvättat de okänd strumporna och vi lämnar tillbaka de i morgon och då hoppas jag Stinas strumpor finns kvar. För de hon hade på morgonen var lila med halkpluttar och de hon hade med sig hem var grå utan halkpluttar, inte ok.

Idag är vi som sagt lediga, men vi ska till Bvc, spännande! Vi har inte vart dit sen åttamånaderskontrollen så det lär ju ha hänt endel. Fast det är sprutor idag också, det är ju mindre kul. Och hoppas för allt i världen att hon inte får feber denna gång, för i så fall får jag börja min första jobbvecka med att vabba som det så käckt heter.

En bild på nytvättade strumpor, ser ni vilka som inte är våra? :)

Stinas hörn.

Vid nio lämnade jag mitt älskade barn på dagis. Hon ska vara där till 14. Hon vekade glad när vi kom dit och jag hoppas det håller i sig. Känns jävligt skumt för mig dock, mitt barn liksom. Det är tyst och hemskt här hemma och jag längtar ihjäl mig! Men det är bara att bita ihop, hon gillar ju dagis och det är det viktiga.
Igår var hon där 9-12 och fick äta lunch. När jag kom typ fem i tolv satt alla fortfarande och åt så jag satte mig i kapprummet för att inte störa. Sen kom en fröken och hämtade mig och berättade att allt gått bra och att hon ätit jättebra, hela sin portion och nästan helt själv dessutom! Utan nåt vidare spill och kladd. Min duktiga höna. Stina är ganska enkel, hon äter om hon tycker om och eftersom hon fick en sked själv så var det säkert extra roligt :) Fast jag blev ju tårögd då igen, blödig morsa... Sen gick vi hem och jag var kramsugen efter att inte ha sett mitt barn på tre timmar. Men Stina var supertrött och fick vila, och det gjorde hon med råge, TRE timmar sov hon, haha! Sen var hon väldigt mammig, kramig, klängig, knäbebis resten av eftermiddagen/kvällen. Tror det var en reaktion på dagis. Vi hade längtat efter varandra helt enkelt ♥

Här kommer en bild på Stinas lilla vrå. Hon har ju inget eget rum så vi har gjort det lite provesoriskt tills dess att vi flyttar nåt tag. Hon har en lagerhylla och en säng i sovrummet. På hyllan har hon sina sagoböcker och smycken långt upp (de leker vi inte med). Längre ner är det lite leksaker, fast de flesta leksakerna är i vardagsrummet dock. Överst har hon sina converseskolådor och en låda med vykort/grattiskort och sånt, kul att spara och läsa sen när hon blir äldre.

Dagistjejen.

Herregud, jag fick nästan en kris av att sitta här ensam och vänta på att få gå och hämta henne. Ett par timmar skulle hon vara där själv och jag såg varenda senario i huvudet, alla slog henne och tog hennes saker, hon slog alla och tog deras saker. Hon satt och grinade helt förtvivlat och fattade inte alls vart jag tagit vägen, ingen fröken kunde trösta... Men, som tur var så hade det gått jättebra. Man vet ju såklart inte vad hon känner, men inget grin och hon hade vart jättesnäll och lekt med de andra i lekrummet. Imorgon kör vi igen, då ska hon vara från 9-12, alltså äta lunch. Idag fick hon vara med och äta frukt på morgonen, då var jag fortfarande kvar, och hon riktigt satt där och mös med de andra barnen, kollade in allt, de fick banan och äpple, Stina åt bara lite, hon hade nog inte tid. Så började pojken bredvid henne banka med händerna på bordet, så tog Stina efter och sen resten av barnen runt hela bordet. Stina såg helt lycklig ut när hon och alla gjorde lika, och jag fick en go känsla i magen och blev lite tårögd. Jag tror det här är bra för henne, inte bara gå här hemma med tråk-mamma hela dagarna, där kan hon leka, ha kul, utvecklas och lära sig massa nytt. Och så får vi längta lite efter varanadra. Stina och mamman ♥ dagis!

Dax för uppdatering.

Först och främst ett jättegrattis till Anki som fått en litet tjej till!

Stina fyllde år, det vart bra. Hon blev firad 21a av mig , C, farmor, farbror och gammelmorfar. Fredagen fick hon present av Linda L och på lördagen träffade vi Stinas farbror Magnus med flickvän och då fick hon ännu mera paket. Sen helgen efter hon fyllt år hade de kalas för henne uppe i Bollnäs, med mormor, morfar, gammelfarmor, alla mostrar, en hel drös kusiner och ett par till. Sen träffade hon tant Linda och farbror Erik en snabbis och fick paket av dem också. Så min lilla ettåring har nog kalasat så hon klarar sig ett helt år :)

Annat som hänt lite kort är att vi ju var uppe i Bollnäs, en planerad resa fast dagen innan vi åkte upp dog min mammas sambo, så nu blir det begravning och vi åker upp igen till den. Tapper Chris som kör, det tar ca åtta timmar enkel resa.
Anledningen att vi åkte upp nu var att jag skulle på en sån där klassåterträff, 15 år sen vi gick ut nian. Trots att vi var bara fem från vår klass så vart det skoj, jag skrattade så jag hade träningsvärk i magen dagen efter :)

Sen har vi börjat på dagis, ja vi, för jag är med än sålänge, fast i morgon ska jag lämna henne ett tag för första gången. Tror att det kommer gå bra, magkänslan. Jag tror jag har valt helt rätt dagis för jag blir helt varm i magen när jag kommer dit, det är väldans trivsamt och nästan så man glömmer bort tiden.
Hursomhelst så hade jag inte en aning om hur mycket det var att tänka på inför en dagisstart, herregud! Vi har vart ute hela helgen och donat, regnkläder, blöjor, stövlar, märkpenna till alla kläder, medicin (för äggallergin) o.s.v...

Nu sover min snutt lite middag, sen ska vi äta lunch.

För den som vill så uppdaterar jag bilder på facebook rätt ofta, kika där om ni känner mig :)