Stressen.

På nåt sätt. Inte just nu kanske men den kommer.

Just nu är C på nåt fjantigt möte, Stina har jag lagt och jag dricker te och sneglar på Bonde söker fru men det känns mest pinsamt. Febrigt idag också men i morgon får febern banne mig vara borta.

Hur som helst, planen:
I morgon så jobbar jag (om det går enligt min plan), hämtar Stina halv två. Sen ska det packas och fixas. Klockan kvart över tre kommer C hem från sitt jobb, då packar vi in i bilen och drar till Bollnäs. Den resan tar åtta timmar och då är vi framme typ tolv-tiden. Vi ska sova hon en syster till mig. Tok-stress-sova och upp tidigt och fixa för 10.00 är det begravning för mammas sambo. Begravningen tar väl en timme eller nåt, sen fika. Jag räknar att vi är från Bollnäs vid två (ska klämma in ett "hej" till min pappa och farmor också på nåt vis). Sen tillbaka åtta timmar till Borås. Då är klockan runt 22. Sova. Sen vakna på lördagmorgon och då drar C till Jönköping för en sedan länge planerad grabbhelg med sina bröder med hockey, övernattning och sånt. Pust och stön! Sen ska väl tilläggas att jag inte ens har körkort så det är stackars C som får dra det tunga lasset med resandet egentligen. Och stackars Stina som får sitta fastspänd i bilen två gånger åtta timmar (givetvis tar vi pausar) med väldigt lite mellanrum.
Jag gillar inte stress, jag gillar inte begravningar (fast det gör ju såklart inte nån), jag gillar inte att behöva vara ensam och värst är att sova ensam. Och jag gillar inte när jag inte kan följa min rutin. Den här helgen kommer blir kaos för mig, alltså kommer jag vara ett vrak på söndag (och dagarna efter). Kul.

Nu har jag klagat färdigt för den här gången :)