Dagistjejen.

Herregud, jag fick nästan en kris av att sitta här ensam och vänta på att få gå och hämta henne. Ett par timmar skulle hon vara där själv och jag såg varenda senario i huvudet, alla slog henne och tog hennes saker, hon slog alla och tog deras saker. Hon satt och grinade helt förtvivlat och fattade inte alls vart jag tagit vägen, ingen fröken kunde trösta... Men, som tur var så hade det gått jättebra. Man vet ju såklart inte vad hon känner, men inget grin och hon hade vart jättesnäll och lekt med de andra i lekrummet. Imorgon kör vi igen, då ska hon vara från 9-12, alltså äta lunch. Idag fick hon vara med och äta frukt på morgonen, då var jag fortfarande kvar, och hon riktigt satt där och mös med de andra barnen, kollade in allt, de fick banan och äpple, Stina åt bara lite, hon hade nog inte tid. Så började pojken bredvid henne banka med händerna på bordet, så tog Stina efter och sen resten av barnen runt hela bordet. Stina såg helt lycklig ut när hon och alla gjorde lika, och jag fick en go känsla i magen och blev lite tårögd. Jag tror det här är bra för henne, inte bara gå här hemma med tråk-mamma hela dagarna, där kan hon leka, ha kul, utvecklas och lära sig massa nytt. Och så får vi längta lite efter varanadra. Stina och mamman ♥ dagis!