Stina började dagen med 37.1, gött tänkte jag och gjorde oss i ordning. Fast bara en kort stund senare vart hon supergnällig och då visade termometern 38. Nu ligger hon och äter nyponsoppa ur en liten nappflaska i sin säck. Hon är loj. Hoppas febern är borta tills i morgon, det har den var de andra gångerna hon fått spruta, men man vet ju aldrig med sånt där.
Bvc gick bra i alla fall, fast sådär snabbt och lite stressigt när doktorn är där och ska hinna med många barn. Men hon klämde på magen, kollade ögon och sånt. Så väga mäta, 9,9 kg och 76 cm, mitt på det normala feta strecket mitt på diagrammet som hon har legat på sen hon föddes. Förutom hennes huvud, det är lite mindre. Och doktorn sa att hon var ett mycket fint barn, pigg och glad. Alltså lite nazityskland-vibbar får man ju, a-barn och sånt ni vet. Jaja, hursom så skötte sig Stina bra, fast sprutorna gillade hon såklart inte "ajajaj!" sa hon då, så lite grin. Sen fick sköterskan och doktorn onda-ögat en stund. Alltså Stina är ju så öppen och gillar alla på en gång oftast (flinar, söker kontakt, sträcker upp armarna) och hon förstår inte när nåt gör nåt sånt där. Det gör ont i mammahjärtat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar