Tröttot.

Nu var det längesen. Vi lever och har det bra. Jag har semester nu, därav ett inlägg. Vanligtvis finns noll ork på arbetsveckorna. Efter hushållssysslor och Stina är det inte mycket kvar av mig. Det här kommer sig av att jag jobbar mer än vad jag orkar, mer än det står i läkarintyg efter läkarintyg att jag klarar av. Men jag var tvungen att gå upp i arbetstid för att klara mig ekonomiskt efter att jag blev utförsäkrad. Är tacksam och glad att jag hade möjlighet att göra det på min arbetsplats.
Jag har därför valt bort nästan allt socialt utanför jobb och familj i mitt liv. Nån slags hobby likaså. Vi får väl se hur det går men nu kanske ni fattar lite varför jag inte har någon prio på att blogga. Det blir väl nåt inlägg här och där kanske.

Annars är det fint. SEMESTER! Helt ljuvligt. Är inne på min andra vecka av fyra. Förra veckan gjorde vi Bollnäs och resten av veckorna blir vi hemma, C är inte ledig mera och jag ska skola in på nytt dagis.

Tillsist, ett stort grattis till Anna och John som fått en liten Emil <3

Karlar asså.

I alla fall min.

J (som står och diskar): Byt på Stina, bajs tror jag.
C: Ok.
J: Kolla att det finns våtservetter i badrummet INNAN du börjar.
C: Mm.
en-liten-stund-senare
C: Älskling, kan jag få våtservetter?!
J: Men vafan, jag sa ju åt dig att kolla det INNAN!
C: Det gjorde jag men de är torra.
J: Åh...

Jag gick såklart in med ett nytt paket till dem. Och nu ligger det två paket där inne, på golvet, ett med torra, alltså varför inte slänga det på en gång? Ibland känns det som jag har två barn.

Nytt läge.

Nu har det vart stilla här ett tag som Anna skrev i en kommentar. Ja, det har vart så mycket annat. Att flytta är verkligen det värsta som finns. Inte bara flytten utan allt det där före och efter, packa och packa upp. Finna sig till rätta i det nya, stora svårigheter för mig. Sen att ha en vanlig vardag direkt, allt ska flyta på. Blä!
Jag kommer aldrig bli van att flytta och tänker inte göra det så många gånger till i mitt liv om jag får råda, här ska vi bo länge, tills vi kanske köper hus om några år, efter det blir nästa flytt till ålderdomshemmet.

Men förutom all ångest och jobbigheterna så stortrivs vi! Seriöst, Liljeberget, vem hade kunnat tro? Det kryllar av barnfamiljer här, ungar överallt. En stor lekpark på baksidan utanför vårt vardagsrum, där brukar vi hänga och det är inte ovanligt att Stina och Christian sticker dit när jag fixar med middagen. Och man hör hur andra kök också stökar med middagen vid samma tid, bestickskrammel och sånt. Alla (utom en) hälsar och är trivsamma. Folk umgås vid grillplatser och bänkar runt om husen. Om inte detta är familjeSvensson så vet jag inte vad.
Jag hänger ju såklart inte med i det heller ännu, kommer ta tid att vänja sig vid att ha folk så nära inpå, jag gillar ju inte folk och jag gillar inte barn nåt vidare heller. Men som den goda mor jag är så står jag mitt kast för Stinas skull. Hon ska ju inte lida för att hennes mamma råkar vara lite annorlunda.

Lägenheten är fin, helt perfekt för oss. Stina lärde sig älska att bada redan på första försöket, hon är kär i badkaret. I köket är det är jag som är kär, i alla skåp, lådor, det stora kylskåpet och framförallt skafferiet!
Men vi är inte på långa vägar "klara" här. Fast jag tror inte ett hem någonsin blir klart, inte mitt i alla fall. Men vi har inte satt upp en enda tavla ännu och soffan vi beställt kommer först vecka 22. Ena stunden känns det helt ok att inte stressa fram hur vi ska ha det, andra stunden får jag panik. Sån är jag.

Hej för nu.

Kaffetåren.

Yes! Aldrig mer ska det råda brist på kaffe i mitt hushåll. Förutom det som är i burken har jag två extra paket i skåpet. Just nu har Stina slumrat in för en timme (förhoppningsvis lite längre) och jag har gjort mig en mugg kaffe, mm! Men jag kan inte njuta till fullo eftersom jag såklart har tappat all smak och lukt, igen, p.g.a. förkylning, igen. Så FYRA förkylningar och TVÅ magsjukor sen jul, jag kommer knappt ihåg hur det är att må normalt. Och detta börjar bli en riktig sjuk-och-gnällig-blogg :)

Har en lång to do-lista för idag, men det har redan gått snett, jag tänkte gå iväg på förmiddagen med lite saker till brevlådan, och köpa frimärken och hämta ut paket, men det sket sig när jag insåg hur jobbigt det var att andas idag, så C får skjutsa mig sen. Så jag har i stället pysslat med lite papper och sånt. Vet ni att det är typ ett heltidsjobb med alla papper när man får barn? I alla fall om man jobbar och måste vabba hela tiden, jag håller på att bli tokig! Jag har ju dessutom fobi för sånt där, fönsterkuvert ger mig ångest.

Så har jag skrivit på nya hyreskontraktet, nu ska bara Cs signatur dit också så ska vi skicka in det. Coolt! Om mindre än en månad har vi flyttat, jag fattar ingenting. Detta är stort, där ska vi bo länge liksom, där ska Stina växa upp och få kompisar. Det kommer att forma henne. Och så undrar man ju om man valt rätt område att växa upp i, jag tror ju det, men man vet aldrig.
Jag tänker mycket på när jag var liten, man var ute mest hela tiden, cyklade, lekte, åkte pulka. Det fanns massa andra barn i olika åldrar, perfekt. Jag är ju också en lägenhetsunge precis som Stina, och det har väl aldrig stört mig egentligen, lämpligt med kompisar och lekplatser nära inpå. Det är nog snarare nu jag tycker det är tråkigt att inte ha ett barndomshem att komma hem till, det hade vart käckt. Sen flyttade vi runt en hel del, alltså bytte lägenhet i samma område. Det är inte så bra tror jag, det rubbar tryggheten och jag tror lite av mina dåliga nerver kommer av det. Fast sån är inte jag, alltså jag har inte samma rastlösa själ som min mamma, snarare tvärtom i alla fall när det kommer till att bo, jag växer ju nästan fast i mitt trygga hem.

Mini me.

Stina är vekligen så jäkla lik mig. Jag såg ut precis som henne när jag var liten. Lite märkligt att hon bara är lik mig. Fast hon har Cs s-formande kropp (putmage och putstjärt) och hans smala fötter, sen ser man ju vissa miner och sånt. Men när jag ser henne på kort så är det ju som om det vore jag på kortet.

Förövrigt är det fortfarande sjukstuga, fast hon är piggare idag. Jag är skruttig dock, men det var därför de uppfann Alvedon, nässpray och sånt. Största problemet idag för mig har vart kaffe, det är slut! Vafan! Inte nåt kvar i burken i morse när jag gick upp. Jag har druckit te, men det är ju inte samma sak och nu börjar huvudvärken komma. Har räknat timmarna tills C slutar så jag kan köpa kaffe. Jag har ju vart isolerad sen i måndags eftersom Stina vart så dålig, blir skönt att komma utanför lägenheten lite, sen ska jag dricka en stor fet kopp kaffe, jävlar vad gott!
35 minuter tills han slutar, så nu ska jag diska och blåsa håret så vi snabbt kan sticka iväg direkt.

Sjukstuga.

En bild på Stina för exakt ett år sen på dagen. Här har jag lagt en fin rosett (present från moster Lisa) på hennes huvud, för det fanns ju inte nåt hår att fästa den i. Det finns det fortfarande inte, vi väntar tålmodigt :)

Nu har jag provlagt Stina, hon är helt loj. Vi får se om hon tänker somna, vanligtvis sover hon middag mellan tolv och två och nu är klockan bara tio. Jag lider verkligen när hon inte mår bra, känna maktlöshet. Igår kväll var febern uppe i 40.0, då blir jag lite rädd. När hon vaknade i morse var den på 39. Ringde dagis och de snackade om nåt virus som gick.

Jag är trött idag, sovit dåligt. Sover på helspänn och varje gång man vaknar till så lyssnar man, andas hon? Panik i några sekunder om man inte hör nåt, upp och fumla i mörkret och sätta örat nära för att höra några små rossliga andetag.

Men jag har druckit några koppar kaffe och ätit frulle, då orkar man tuffa på en stund. Så skyndade jag mig i morse att tvätta av mig, klä mig och allt det där, så man inte hamnar i mysbyxsunk hela dagen. Det är inte jag som är sjuk liksom. Det är enda gången jag tillåter mig vara mysbyxsunkig faktiskt. Lovade mig det när jag fick barn, att även om man är mammaledig och hemma mycket så ska göra sig i ordning och vakna till varje dag, och det håller jag faktiskt. Klä mig och sminka lite sådär, dagen börjar! Som att man ska gå till jobbet.

Dålig.

Givetvis blev Stina sjuk. Igår hade stackarn 39.1, idag har den än så länge "bara" krypit upp i blyga 38. Snor och en elak hosta till det. Jag tycker synd om Stina, mig själv och mina arbetskamrater. Tur att arbetskamraterna själva har barn och förhoppningsvis minns hur det var när deras ungar var små och började tampas med dagisbaciller.

Annars är det en fin och solig dag utanför. Jag dricker min tredje kopp kaffe och mår än så länge bra, bacillerna har alltså inte hoppat över till mig. Borde få lite gjort idag, packa, packa, packa. Igår packades två kartonger, bättre än inget. Jag borde ta mig an garderoberna, men det är inte bara mycket däri utan också MASSA ångest, då menar jag i min garderob. Alla kläder jag inte kan ha o.s.v. Bajs.
Så borde jag slänga ut lite grejer på annons. Jaja. Just nu känns det bara göttigt att dricka kaffe, torka snor och surfa runt och kolla på hyllor, mattor, söta kaffekoppar och allt som jag skulle vilja ha till nya lägenheten. Drömma kostar ju inte som tur är.

Lite vemodigt. Kommer sakna vissa delar med att bo här. Läget såklart, bättre kan man ju inte bo så sett. Och min älskade balkong men syrenhäcken utanför, lite lyxigt så centralt, kunna plocka syrener från balkongen och dessutom insynsskyddar den ju. Grillkvällarna när solen går ner bakom Ryaåsar lagom tills man druckit ur sista vinslurken, aaah! Har ingen aning om det är ok att grilla dit vi flyttar, det visar sig väl. Och vi kommer inte att ha nån rolig utsikt från balkongen där, dock ser vi Ryaåsar från vardagsrumsförnstret, alltid nåt :)
Så kommer jag sakna stuket, det gamla, som det finns en slags charm med.

Längtar-till-listan:
-Ett skafferi! SOM jag har saknat. Ljuvilgt! Man tror inte det är så stor grej, men jo!
-Badkar.
-Fullstort kyl/frys. Nu har vi kyl/frys som slutar vid hakan på mig typ, alltså mini.
-Överhuvudtaget köket, alla skåp, en stor matplats och att balkongdörren är där, pannkaksos vädras lätt ut.
-Yta! 63 vs 80 kvm :)
-Fräsch tvättstuga. Utan mögel, husspindlar modell större, silverfiskar och andra djur.

Tjohej!