Nytt läge.

Nu har det vart stilla här ett tag som Anna skrev i en kommentar. Ja, det har vart så mycket annat. Att flytta är verkligen det värsta som finns. Inte bara flytten utan allt det där före och efter, packa och packa upp. Finna sig till rätta i det nya, stora svårigheter för mig. Sen att ha en vanlig vardag direkt, allt ska flyta på. Blä!
Jag kommer aldrig bli van att flytta och tänker inte göra det så många gånger till i mitt liv om jag får råda, här ska vi bo länge, tills vi kanske köper hus om några år, efter det blir nästa flytt till ålderdomshemmet.

Men förutom all ångest och jobbigheterna så stortrivs vi! Seriöst, Liljeberget, vem hade kunnat tro? Det kryllar av barnfamiljer här, ungar överallt. En stor lekpark på baksidan utanför vårt vardagsrum, där brukar vi hänga och det är inte ovanligt att Stina och Christian sticker dit när jag fixar med middagen. Och man hör hur andra kök också stökar med middagen vid samma tid, bestickskrammel och sånt. Alla (utom en) hälsar och är trivsamma. Folk umgås vid grillplatser och bänkar runt om husen. Om inte detta är familjeSvensson så vet jag inte vad.
Jag hänger ju såklart inte med i det heller ännu, kommer ta tid att vänja sig vid att ha folk så nära inpå, jag gillar ju inte folk och jag gillar inte barn nåt vidare heller. Men som den goda mor jag är så står jag mitt kast för Stinas skull. Hon ska ju inte lida för att hennes mamma råkar vara lite annorlunda.

Lägenheten är fin, helt perfekt för oss. Stina lärde sig älska att bada redan på första försöket, hon är kär i badkaret. I köket är det är jag som är kär, i alla skåp, lådor, det stora kylskåpet och framförallt skafferiet!
Men vi är inte på långa vägar "klara" här. Fast jag tror inte ett hem någonsin blir klart, inte mitt i alla fall. Men vi har inte satt upp en enda tavla ännu och soffan vi beställt kommer först vecka 22. Ena stunden känns det helt ok att inte stressa fram hur vi ska ha det, andra stunden får jag panik. Sån är jag.

Hej för nu.