Kaffetåren.

Yes! Aldrig mer ska det råda brist på kaffe i mitt hushåll. Förutom det som är i burken har jag två extra paket i skåpet. Just nu har Stina slumrat in för en timme (förhoppningsvis lite längre) och jag har gjort mig en mugg kaffe, mm! Men jag kan inte njuta till fullo eftersom jag såklart har tappat all smak och lukt, igen, p.g.a. förkylning, igen. Så FYRA förkylningar och TVÅ magsjukor sen jul, jag kommer knappt ihåg hur det är att må normalt. Och detta börjar bli en riktig sjuk-och-gnällig-blogg :)

Har en lång to do-lista för idag, men det har redan gått snett, jag tänkte gå iväg på förmiddagen med lite saker till brevlådan, och köpa frimärken och hämta ut paket, men det sket sig när jag insåg hur jobbigt det var att andas idag, så C får skjutsa mig sen. Så jag har i stället pysslat med lite papper och sånt. Vet ni att det är typ ett heltidsjobb med alla papper när man får barn? I alla fall om man jobbar och måste vabba hela tiden, jag håller på att bli tokig! Jag har ju dessutom fobi för sånt där, fönsterkuvert ger mig ångest.

Så har jag skrivit på nya hyreskontraktet, nu ska bara Cs signatur dit också så ska vi skicka in det. Coolt! Om mindre än en månad har vi flyttat, jag fattar ingenting. Detta är stort, där ska vi bo länge liksom, där ska Stina växa upp och få kompisar. Det kommer att forma henne. Och så undrar man ju om man valt rätt område att växa upp i, jag tror ju det, men man vet aldrig.
Jag tänker mycket på när jag var liten, man var ute mest hela tiden, cyklade, lekte, åkte pulka. Det fanns massa andra barn i olika åldrar, perfekt. Jag är ju också en lägenhetsunge precis som Stina, och det har väl aldrig stört mig egentligen, lämpligt med kompisar och lekplatser nära inpå. Det är nog snarare nu jag tycker det är tråkigt att inte ha ett barndomshem att komma hem till, det hade vart käckt. Sen flyttade vi runt en hel del, alltså bytte lägenhet i samma område. Det är inte så bra tror jag, det rubbar tryggheten och jag tror lite av mina dåliga nerver kommer av det. Fast sån är inte jag, alltså jag har inte samma rastlösa själ som min mamma, snarare tvärtom i alla fall när det kommer till att bo, jag växer ju nästan fast i mitt trygga hem.