Sjukstuga.

En bild på Stina för exakt ett år sen på dagen. Här har jag lagt en fin rosett (present från moster Lisa) på hennes huvud, för det fanns ju inte nåt hår att fästa den i. Det finns det fortfarande inte, vi väntar tålmodigt :)

Nu har jag provlagt Stina, hon är helt loj. Vi får se om hon tänker somna, vanligtvis sover hon middag mellan tolv och två och nu är klockan bara tio. Jag lider verkligen när hon inte mår bra, känna maktlöshet. Igår kväll var febern uppe i 40.0, då blir jag lite rädd. När hon vaknade i morse var den på 39. Ringde dagis och de snackade om nåt virus som gick.

Jag är trött idag, sovit dåligt. Sover på helspänn och varje gång man vaknar till så lyssnar man, andas hon? Panik i några sekunder om man inte hör nåt, upp och fumla i mörkret och sätta örat nära för att höra några små rossliga andetag.

Men jag har druckit några koppar kaffe och ätit frulle, då orkar man tuffa på en stund. Så skyndade jag mig i morse att tvätta av mig, klä mig och allt det där, så man inte hamnar i mysbyxsunk hela dagen. Det är inte jag som är sjuk liksom. Det är enda gången jag tillåter mig vara mysbyxsunkig faktiskt. Lovade mig det när jag fick barn, att även om man är mammaledig och hemma mycket så ska göra sig i ordning och vakna till varje dag, och det håller jag faktiskt. Klä mig och sminka lite sådär, dagen börjar! Som att man ska gå till jobbet.