Ett litet inlägg.

Inte skrev jag nåt på hela december. Noll tid, noll ork, noll lust. Jul och nyår är förbi, det är 2011.
December gick väldigt fort. Och den där rätta julkänslan kom liksom inte riktigt den här gången, jag som annars älskar julen. Musik, knäck, juleljus, men inte rätta känslan. Men istället hade jag massor av stress, ångest och så blev vi sjuka, först Stina lite före jul, sen jag på juldagen. Sen hände en massa grejer som jag inte alls råder över och ruckar rejält på min trygga värld, sånt pallar jag inte. Men vi firade jul med allt som det ska vara, julafton blev bra och alla verkade nöjda. Stina var inte alls rädd för tomten heller, coolt.
Sen kom förkylningen då, snuva feber och otäcka blåsor i munnen. Hoppas jag har haft mitt för ett tag nu. Jag vet att ingen gillar att vara sjuk såklart och jag tycker det är det värsta som finns och mellan gångerna så liksom tror jag inte riktigt på det där med att vara sjuk, bör tillläggas att jag är dålig väldigt sällan också som tur är. Så blir jag lika överraskad varje gång över hur skruttigt man faktiskt mår. På annandagen låg jag i soffan och grät för det var så synd om mig, och att gråta är heller inte nåt jag gör vidare ofta.

Stina då? Jo, hon växer och utvecklas i rasande fart. Nya ord och påhitt hela tiden. Det är helt otroligt egentligen, ibland fattar jag inte hur hon kan kunna vissa saker, när lärde hon sig det där? Längsta meningen jag förstått hittills är "mamma titta va ee dee", fem ord och hon är bara ett år och två månader. Helt strålande. Sen sjunger hon jättemycket, sånger de har på dagis, och det är inte alltid jag vet vilka hon menar.
Jag kan inte fatta att för ett år sen var hon en hjälplös liten bebis och idag är hon en liten tjej med humör, humor, en egen vilja, egna idéer, frågor och käftar tillbaka ibland när hon blir tillsagd.
Jag är i alla fall himla glad att dagis funkar bra. Alltså hon är jätteglad när jag lämnar henne, hon liksom glider in där som värsta stjärnan på morgonen, hoppas hon kan ha sånt sjävförtroende jämt. Stina tror att alla gillar henne, att alla är snälla, mitt fina fina barn, så borde det alltid få vara. Fröknarna gillar Stina också, det ser jag. En fröken från en annan avdelning blev helt tårögd när hon höll henne. Fint. Och det är klart, hon är yngst på hela dagiset och ser ut som en bebis eftersom hon inte har nåt hår, men snart kommer yngre barn och då kommer ju Stina behöva lämna över tronen så att säga, hoppas det dröjer.

En blogg helt utan bilder är inte kul, så här är den på Stina när hon hjälper tomten men paketen :)