Om Stina, mig och maten.

Jag har mycket funderingar kring mat, har alltid haft, men framförallt nu när jag har Stina. Jag lagar ju hennes mat själv, eller nu äter hon ju som oss, men innan. Vi har inte gett burkmat, förutom vissa fruktpuréer.

Stina och jag ska äta höstig alltiettgryta till lunch. Med bl.a. linser i. Hon är rolig min unge, gillar lite saker som man kanske inte tror små barn gör. Fast har folk provat? Stina älskar kålsoppa t.ex. Linser gå i, både röda och gröna. Räkor är också mums. Är det vitlök och/eller chili i grejer smaskar hon glatt och säger "mmm". Och vad är det för dumheter det där med att barn inte gillar grönsaker? Tror jag inte på, sånt kommer i så fall sen när bästisen på dagis fått för sig att det är äckligt. Man behöver ju inte vara så dramatisk, låt de pilla själv, grönsker är ju ofta i glada färger och att äta själv är ju skitskoj (tycker min dotter i alla fall), vara delaktig. Sen såklart gillar man ju inte allt här i världen, varken liten eller stor, det är ju bara att gå till sig själv (kikärtor är inte poppis hos Stina, tror det är lite torrt och smuligt). Men jag tror man vinner på att ge så blandat som möjligt redan jättetidigt, då får de ju bredare spektra över smaker och konsistenser. Och eftersom jag är gammal vegetarian så ligger det nära att äta mycket bönor och grönsaker, vi äter ofta vegetarisk lunch Stina och jag.

Lite otur kan jag känna detta med äggallergin, det begränsar ju en smula, men det är ju upp till mig att hitta på andra sätt. Som i morgon är det Stinas ettårsdag (herregud!), då ska jag göra tårtbotten utan ägg och så vidare, för man måste ju få smaka på sin egna tårta när man fyller år.

Nu ska vi duka!