Vabba.

Så var det feber igen här då. Så den där besvärliga hostan till det. Mitt stackars barn. Och stackars mig också, vabba är inte kul alls. Att liksom gå upp på morgonen och göra sina bestyr i den ordning jag alltid gör, sen liksom ändra hela förloppet tvärt det gillar inte jag. Fast egentligen så är det nog nyttigt för mig att öva på sånt, tvära kast.
Mera nyttigheter att öva på är det pappersarbete som följer med vabb, jag hatar ju papper och myndigheter.

Inte någon plan för dagen här alltså. Borde kanske ta bort julen, brukar vänta till "Knut" men iår var det detsamma känns det som. Och vi ska köpa en ny dator också, och det skulle liksom passa bra att kasta bort julen först så in med en ny dator så blir det lite nytt av alltihopa på nåt sätt. Vi ska inte köpa nån mer laptop nu, utan en sån stor, de är tydligen mer pålitlig enlig folk som kan sånt där. Själv tycker jag laptop är perfa, lite och smidig, lättstädat. Fast det är så irriterande när den inte klarar det man vill. Den vi har nu lägger av om vi har fler än två fönster uppe, att se filmklipp är uteslutet o.s.v. Skitgrej helt enkelt. Så måste man vara snabb med att spara sina bilder på den externa, datordöd har har gjort att massa foton försvunnit för mig tidigare, inte cool. Och nu när vi har Stina är man ju lite extra rädd om sina bilder, gamla partykort och trädkronor om våren känns inte så viktig om man jämför med första korten från förlossningen t.ex. Oj, vad man förändras, men det är ett helt annat blogginlägg det ;)

Stina ca två timmar gammal.

Ett litet inlägg.

Inte skrev jag nåt på hela december. Noll tid, noll ork, noll lust. Jul och nyår är förbi, det är 2011.
December gick väldigt fort. Och den där rätta julkänslan kom liksom inte riktigt den här gången, jag som annars älskar julen. Musik, knäck, juleljus, men inte rätta känslan. Men istället hade jag massor av stress, ångest och så blev vi sjuka, först Stina lite före jul, sen jag på juldagen. Sen hände en massa grejer som jag inte alls råder över och ruckar rejält på min trygga värld, sånt pallar jag inte. Men vi firade jul med allt som det ska vara, julafton blev bra och alla verkade nöjda. Stina var inte alls rädd för tomten heller, coolt.
Sen kom förkylningen då, snuva feber och otäcka blåsor i munnen. Hoppas jag har haft mitt för ett tag nu. Jag vet att ingen gillar att vara sjuk såklart och jag tycker det är det värsta som finns och mellan gångerna så liksom tror jag inte riktigt på det där med att vara sjuk, bör tillläggas att jag är dålig väldigt sällan också som tur är. Så blir jag lika överraskad varje gång över hur skruttigt man faktiskt mår. På annandagen låg jag i soffan och grät för det var så synd om mig, och att gråta är heller inte nåt jag gör vidare ofta.

Stina då? Jo, hon växer och utvecklas i rasande fart. Nya ord och påhitt hela tiden. Det är helt otroligt egentligen, ibland fattar jag inte hur hon kan kunna vissa saker, när lärde hon sig det där? Längsta meningen jag förstått hittills är "mamma titta va ee dee", fem ord och hon är bara ett år och två månader. Helt strålande. Sen sjunger hon jättemycket, sånger de har på dagis, och det är inte alltid jag vet vilka hon menar.
Jag kan inte fatta att för ett år sen var hon en hjälplös liten bebis och idag är hon en liten tjej med humör, humor, en egen vilja, egna idéer, frågor och käftar tillbaka ibland när hon blir tillsagd.
Jag är i alla fall himla glad att dagis funkar bra. Alltså hon är jätteglad när jag lämnar henne, hon liksom glider in där som värsta stjärnan på morgonen, hoppas hon kan ha sånt sjävförtroende jämt. Stina tror att alla gillar henne, att alla är snälla, mitt fina fina barn, så borde det alltid få vara. Fröknarna gillar Stina också, det ser jag. En fröken från en annan avdelning blev helt tårögd när hon höll henne. Fint. Och det är klart, hon är yngst på hela dagiset och ser ut som en bebis eftersom hon inte har nåt hår, men snart kommer yngre barn och då kommer ju Stina behöva lämna över tronen så att säga, hoppas det dröjer.

En blogg helt utan bilder är inte kul, så här är den på Stina när hon hjälper tomten men paketen :)

För trött.

Alltså jag har börjat jobba. Stina går på dagis. Efter att jag hämtat henne blir det mys en timme, sen kommer C hem. Då är det disk, matlagning, ev dusch. Sen äta. Efter det är vi som döda sillar i soffan och dagen är slut. Inte så spännande kanske, men så är vardagen just nu. På helgerna myspyser vi med så lite måsten som möjligt.

Annars då? Jo, tack. Begravningen gick bra, eller drygt som fan såklart. Resan var riktigt jobbig, fy fy. Det vart som jag trodde, en svinjobbig helg helt enkelt. Fast lördagkväll var mysig, jag och Stina åt mango och kollade på tv, när hon lagt sig tog jag ett glas vin för mig själv och hade det bra.

Igår var det första advent. Morgonstund vid bordet alla tre, kaffe, gröt och tänt ljus. Som det ska vara. Och när jag tittar i almanackan så kan jag inte fatta att det är så lite tid kvar innan jul. Så vi fixade barnvakt, vilket vi aldrig gör vanligtvis, men detta för att skona Stina från plågsamheter att springa i affärer. Vi droppade av Stina hon sin farmor och drog till Knalleland och fixade nästan alla julklappar, tog en fika (herregud sicken konstig känsla att sitta där utan sitt barn!), sen veckohandlade vi på Ica. Mycket effektiv dag. Och idag har jag en behaglig känsla i magen över att inte ligga efter med massa jox innan jul. Skönt!

Julklappsångesten finns kvar dock, jag tycker det är svårt sånt där. Dels är vi inte riktigt klar, men även till de man anser sig färdiga med så finns ångest, att de kanske inte gillar det man köpt, har man vart för snål o.s.v. Det är nackdelen med jul. Men man får väl intala sig det vanliga att det kanske inte är så exklusiva klappar från oss, men de kommer från hjärtat. Och räknar man ihop allt man köper till alla så ryser man av slutsumman, dyrt.

Stina får inte så jättemycket heller, jag vill inte att hon ska bli ha-galen. Den stora (dyraste) saken är en röd Bobbycar vi köpte när vi var på Ullared för nån månad sen. Den gick på 299. Sen får hon småsaker och nyttogrejer (mockasiner, fräsig haklapp o.s.v.). Tror det räcker fint till en ettåring. Fast nu har vi kommit på ett problem med granen. Hur gör man för att hon inte ska riva ner allt? Alltså själva granen står ju i en fot, så tänkte vi knyta fast den i en krok i väggen så den inte välter, men hon lär ju vara där och dra i dekorationer och grenarna i alla fall. Sen alla julklappar där under. C tycker att vi borde fixa ett staket runt, eller en sån där lekhage, men herregud, vi har aldrig haft lekhage innan så köpa en bara för det här. Förslag och tips mottages! :)

Stressen.

På nåt sätt. Inte just nu kanske men den kommer.

Just nu är C på nåt fjantigt möte, Stina har jag lagt och jag dricker te och sneglar på Bonde söker fru men det känns mest pinsamt. Febrigt idag också men i morgon får febern banne mig vara borta.

Hur som helst, planen:
I morgon så jobbar jag (om det går enligt min plan), hämtar Stina halv två. Sen ska det packas och fixas. Klockan kvart över tre kommer C hem från sitt jobb, då packar vi in i bilen och drar till Bollnäs. Den resan tar åtta timmar och då är vi framme typ tolv-tiden. Vi ska sova hon en syster till mig. Tok-stress-sova och upp tidigt och fixa för 10.00 är det begravning för mammas sambo. Begravningen tar väl en timme eller nåt, sen fika. Jag räknar att vi är från Bollnäs vid två (ska klämma in ett "hej" till min pappa och farmor också på nåt vis). Sen tillbaka åtta timmar till Borås. Då är klockan runt 22. Sova. Sen vakna på lördagmorgon och då drar C till Jönköping för en sedan länge planerad grabbhelg med sina bröder med hockey, övernattning och sånt. Pust och stön! Sen ska väl tilläggas att jag inte ens har körkort så det är stackars C som får dra det tunga lasset med resandet egentligen. Och stackars Stina som får sitta fastspänd i bilen två gånger åtta timmar (givetvis tar vi pausar) med väldigt lite mellanrum.
Jag gillar inte stress, jag gillar inte begravningar (fast det gör ju såklart inte nån), jag gillar inte att behöva vara ensam och värst är att sova ensam. Och jag gillar inte när jag inte kan följa min rutin. Den här helgen kommer blir kaos för mig, alltså kommer jag vara ett vrak på söndag (och dagarna efter). Kul.

Nu har jag klagat färdigt för den här gången :)

Febrigt gullefjun.

Stina började dagen med 37.1, gött tänkte jag och gjorde oss i ordning. Fast bara en kort stund senare vart hon supergnällig och då visade termometern 38. Nu ligger hon och äter nyponsoppa ur en liten nappflaska i sin säck. Hon är loj. Hoppas febern är borta tills i morgon, det har den var de andra gångerna hon fått spruta, men man vet ju aldrig med sånt där.

Bvc gick bra i alla fall, fast sådär snabbt och lite stressigt när doktorn är där och ska hinna med många barn. Men hon klämde på magen, kollade ögon och sånt. Så väga mäta, 9,9 kg och 76 cm, mitt på det normala feta strecket mitt på diagrammet som hon har legat på sen hon föddes. Förutom hennes huvud, det är lite mindre. Och doktorn sa att hon var ett mycket fint barn, pigg och glad. Alltså lite nazityskland-vibbar får man ju, a-barn och sånt ni vet. Jaja, hursom så skötte sig Stina bra, fast sprutorna gillade hon såklart inte "ajajaj!" sa hon då, så lite grin. Sen fick sköterskan och doktorn onda-ögat en stund. Alltså Stina är ju så öppen och gillar alla på en gång oftast (flinar, söker kontakt, sträcker upp armarna) och hon förstår inte när nåt gör nåt sånt där. Det gör ont i mammahjärtat.

måndagen den 15:e november 2010

Lediga idag, men i morgon börjar allvaret, då börjar jag jobba, min föräldraledighet är slut. Alltså det här året gick åt helvete för fort. Men men, dagis verkar flyta bra. Fast när jag hämtade henne i fredags var hon röd på kinden under ena ögat och personalen hade inte sett vad som hänt och Stina hade inte gråtit. Och detta röda övergick sen till blått, min stackars snutta. Sitt första blåöga nästan, blåkind. Antar att det är sånt som händer, men jag hade ju föredragit om hon gråtit, för det brukar hon om hon gör illa sig. Antar att hon inte känner sig såpass trygg där än eller nåt, jag vet inte varför...
Just det, så hade hon fel strumpor på sig också, seriöst, här han man namnat ALLT och ändå blev det fel. Jag har tvättat de okänd strumporna och vi lämnar tillbaka de i morgon och då hoppas jag Stinas strumpor finns kvar. För de hon hade på morgonen var lila med halkpluttar och de hon hade med sig hem var grå utan halkpluttar, inte ok.

Idag är vi som sagt lediga, men vi ska till Bvc, spännande! Vi har inte vart dit sen åttamånaderskontrollen så det lär ju ha hänt endel. Fast det är sprutor idag också, det är ju mindre kul. Och hoppas för allt i världen att hon inte får feber denna gång, för i så fall får jag börja min första jobbvecka med att vabba som det så käckt heter.

En bild på nytvättade strumpor, ser ni vilka som inte är våra? :)

Stinas hörn.

Vid nio lämnade jag mitt älskade barn på dagis. Hon ska vara där till 14. Hon vekade glad när vi kom dit och jag hoppas det håller i sig. Känns jävligt skumt för mig dock, mitt barn liksom. Det är tyst och hemskt här hemma och jag längtar ihjäl mig! Men det är bara att bita ihop, hon gillar ju dagis och det är det viktiga.
Igår var hon där 9-12 och fick äta lunch. När jag kom typ fem i tolv satt alla fortfarande och åt så jag satte mig i kapprummet för att inte störa. Sen kom en fröken och hämtade mig och berättade att allt gått bra och att hon ätit jättebra, hela sin portion och nästan helt själv dessutom! Utan nåt vidare spill och kladd. Min duktiga höna. Stina är ganska enkel, hon äter om hon tycker om och eftersom hon fick en sked själv så var det säkert extra roligt :) Fast jag blev ju tårögd då igen, blödig morsa... Sen gick vi hem och jag var kramsugen efter att inte ha sett mitt barn på tre timmar. Men Stina var supertrött och fick vila, och det gjorde hon med råge, TRE timmar sov hon, haha! Sen var hon väldigt mammig, kramig, klängig, knäbebis resten av eftermiddagen/kvällen. Tror det var en reaktion på dagis. Vi hade längtat efter varandra helt enkelt ♥

Här kommer en bild på Stinas lilla vrå. Hon har ju inget eget rum så vi har gjort det lite provesoriskt tills dess att vi flyttar nåt tag. Hon har en lagerhylla och en säng i sovrummet. På hyllan har hon sina sagoböcker och smycken långt upp (de leker vi inte med). Längre ner är det lite leksaker, fast de flesta leksakerna är i vardagsrummet dock. Överst har hon sina converseskolådor och en låda med vykort/grattiskort och sånt, kul att spara och läsa sen när hon blir äldre.