Leva och bo.

Samma tid, samma plats som igår, ungefär. Stina tar sig en förmiddagslur, jag surfar runt lite. Mår rätt ok idag tror jag, har vart lite låg de sista dagarna men nu verkar det bli bättre. Jag gillar ju inte förändringar och nu har vi pratat om att eventuellt kanske vi borde börja titta runt efter en ny lägenhet, vi har ju bara ett sovrum här. Sånt oroar mig massor, så jag tror att det är därför jag vart lite nere. Men vi skulle behöva större helst billigare också. Spara lite pengar så man kan köpa det där huset som jag så gärna vill ha nån gång. Då måste ju nåt stryka på foten, typ läget antar jag. Att bo centralt kostar liksom. Men tanken på att åka stadsbuss äcklar mig.

Jag gillar där vi bor nu, lagom till allt. I huset finns ingen hiss och vi bor en halv trapp ner, men jag går genom cykelrummet när jag har vagnen, perfekt! Vi har en stor balkong vid matrummet och en fransk balkong i vardagsrummet. Och det heter att det är en trea, men köket är snorlitet så där kan man inte sitta, så vi har ett rum som matrum. Alltså bara ett sovrum. Borde det inte heta tvåochenhalva då? Jaja. Stina växer och jag vill att hon ska få tillgång till ett eget rum snart.

Jag misstänker att om vi byter lägenhet så kommer jag sitta där och säga "åh, minns du den mysiga lägenheten vi hade på Linnégatan?" till C. Sån är jag, svårt att släppa. Sentimental. Jag tänker ofta nu på när jag bodde i ettan på Norrmalm, åh, så mysigt jag hade där o.s.v. Det hade jag, fast det var ju en etta tänkt för en person. Äh, jag är så trög. Nu är vi tre, konstigt att jag vill hålla fast så hårt och inte förändra. Har väl med trygghet att göra antar jag.