Det var då.

Dålig kvalitet på bilden men här är Christian och jag för ganska precis två år sen. Smala och fina och påväg ut för en joggingtur. Den första av två, sen gav jag upp, jogging är inte för mig. Men ändå. Minns att jag tycket jag var såå fet då... herregud!
Springskorna står och hånar mig i garderoben. Även om jag inte kommer jogga med dem mer så funkar de ju bra att gå i också. Men ut med bebis först! :D

I alla fall har jag pratat med Södra torgets vct nu och de ska försöka hitta mitt papper och skicka det till mig. Bra.
Sen igår ringde jag försäkringskassan och klickade mig fram, stod i telekö och fick tillslut prata med en snubbe. Efter att jag förklarat läget och bad om hjälp i hur jag ska göra med föräldraförsäkringen (dagarna och pengarna alltså) så insåg han att han inte heller visste hur man ska räka i mitt fall. Typiskt! Så han lämnar över mitt ärende och inom två arbetsdagar ska det ringa nån från fk och hjälpa mig. Det är irriterande att allt är så snurrigt, men lite go känsla att det faktiskt inte är jag som är efterbliven, det ÄR svårt och krångligt detta. Och om inte ens de vet hur fan ska jag då fatta hur man ska göra?

Så denna dagen ska jag nog bara hålla mig hemmavid, utifall de ringer. Har gjort en lista med saker att pyssla med idag, får se vad som blir gjort. Känns rätt skönt att inte ha så många måsten för jag har sovit rätt kasst i natt. Vrida och vända och snurra, ingen ställning är skön mer än några minuter. Plus att jag är kissnödig hela tiden.
Det dumma med att jag bör hålla mig hemma är att jag oroar mig för att mina äpplen ska ta slut, får nästan lite panik över att behöva snåla. Fick jag välja skulle jag äta äpplen till alla mål, nu gör jag inte det, men skulle vilja. Jag är tokig :)